UPPE MED TUPPEN ,,, HEMRESA. (SABENA)

En vacker solnedgång över Atlanta flygplats.

Vi väntar på start på Atlanta flygplats.

Ja, säg den glädje som varar för alltid?

Nu är det dags! Är det verkligen sant? Hur kan 30 dagar springa iväg så fort? Jag får inga svar på mina frågor, - förväntas inte heller. Det känns som ett sorts Punctum, ett försök till slutsummering av denna resa ...

Den har varit innehållsrik, bjudit på vackra scenerier, den har varit omväxlande, även bjudit till nytänkande, möte med människor och möten med oss själva. Svårast av allt att besvara blir frågan: Hur förvaltar och tar man vara på den utmätta tiden, - rätt?

Klockan är nu sex på morgonen

och vi sitter vid frukostbordet med varsin grötportion framför oss. Lite sega ...

Vi väntar på vår shuttle som skall ta oss och bagaget ut till flygplatsen. Vi är ute i god tid.

Vårt plan skall mellanlanda i Atlanta

med en fördröjning med drygt två timmar. Atlantas flygplats är jättestor, och vi transporteras till rätt Gate med ett fjärrstyrt tåg. Skönt att slippa släpa på bagage! Det transporteras direkt till Köpenhamn. Vi har nu klätt oss lite varmare, då vi hört att det är minusgrader och finns snö i Malmö.

Det visar sig att flygplanet,

som nu ska ta oss från Atlanta till Köpenhamn, i den business-class vi skall åka med, endast har tio passagerare. Så det innebär att uppassningen blir bästa tänkara! Som vanligt bjuds man på ett glas mosserande vin (som man alltid kallar för Champagne!) före start och sen vidtar middagen. Menyn är vidlyftig med fyra rätter, liksom goda valmöjligheter för vinval. Kaffe med avec, -förstås!

Jag sover några timmar

inlindad i ett skönt täcke och blir väckt av att morgonens frukost skall serveras. Sen är det 40 minuter kvar före landning. M har lovat möta i Köpenhamn för transport till Malmö. Skönt! Visst är det lite segt nu. Är det Jetlag? Skall nu försöka smälta allt jag upplevt, sortera intrycken. Inte sällan blandas händelserna ihop. Dagar, platser och vilken mat som man ätit ...

Men denna resa

har verkligen varit det stora äventyret för mig!

Hur visar men rätt sin uppskattning till Dirigenten, - My Captain?