HEMMA IGEN!

RABARBER I TÄPPAN.

SNÖDROPPAR I TRÄDGÅRDEN.

Hemma igen!

Trädgårdens gräsmatta är täckt av ett tunt lager med snö,

och solen skiner snålt på oss. Överallt spirar en mängd snödroppar och gula vintergäck. Rabarbern sticker upp som små rosenknoppar ur marken ...

Det är lite kallt, vi är lite trötta,

men säger till varandra att det efter en så lång resa, långt bort i världen. Vi ändå kan komma hem friska och må bra.

Ja det har verkligen varit ett riktigt äventyr!

UPPE MED TUPPEN ,,, HEMRESA. (SABENA)

En vacker solnedgång över Atlanta flygplats.

Vi väntar på start på Atlanta flygplats.

Ja, säg den glädje som varar för alltid?

Nu är det dags! Är det verkligen sant? Hur kan 30 dagar springa iväg så fort? Jag får inga svar på mina frågor, - förväntas inte heller. Det känns som ett sorts Punctum, ett försök till slutsummering av denna resa ...

Den har varit innehållsrik, bjudit på vackra scenerier, den har varit omväxlande, även bjudit till nytänkande, möte med människor och möten med oss själva. Svårast av allt att besvara blir frågan: Hur förvaltar och tar man vara på den utmätta tiden, - rätt?

Klockan är nu sex på morgonen

och vi sitter vid frukostbordet med varsin grötportion framför oss. Lite sega ...

Vi väntar på vår shuttle som skall ta oss och bagaget ut till flygplatsen. Vi är ute i god tid.

Vårt plan skall mellanlanda i Atlanta

med en fördröjning med drygt två timmar. Atlantas flygplats är jättestor, och vi transporteras till rätt Gate med ett fjärrstyrt tåg. Skönt att slippa släpa på bagage! Det transporteras direkt till Köpenhamn. Vi har nu klätt oss lite varmare, då vi hört att det är minusgrader och finns snö i Malmö.

Det visar sig att flygplanet,

som nu ska ta oss från Atlanta till Köpenhamn, i den business-class vi skall åka med, endast har tio passagerare. Så det innebär att uppassningen blir bästa tänkara! Som vanligt bjuds man på ett glas mosserande vin (som man alltid kallar för Champagne!) före start och sen vidtar middagen. Menyn är vidlyftig med fyra rätter, liksom goda valmöjligheter för vinval. Kaffe med avec, -förstås!

Jag sover några timmar

inlindad i ett skönt täcke och blir väckt av att morgonens frukost skall serveras. Sen är det 40 minuter kvar före landning. M har lovat möta i Köpenhamn för transport till Malmö. Skönt! Visst är det lite segt nu. Är det Jetlag? Skall nu försöka smälta allt jag upplevt, sortera intrycken. Inte sällan blandas händelserna ihop. Dagar, platser och vilken mat som man ätit ...

Men denna resa

har verkligen varit det stora äventyret för mig!

Hur visar men rätt sin uppskattning till Dirigenten, - My Captain?

MELLANLANDA PÅ VÄG MOT LOS ANGELES.

Gatufestival i Santa Monica.

Vår bil: Mercury, Grand Marquise.

Í hotell Bella Maggiore Inn´s lilla matsal,

på en bakgård till hotellet, äter vi en av de bästa frukostar hittills. Den ingår i rumspriset, som var billigt. Vi får välja allt som står på menyn, och den är omfattande! Dessutom bjuds vi ett häpnadsväckande gott kaffe!!!

Nej, havregrynsgröt ser vi inte,

men ägg i alla dess former, gott bröd och färska frukter t ex jordgubbar. Vi njuter! Efter avslutad frukost lämnarvi hotellet nöjda. Senare stannar vi till utmed vägen inne i Santa Monica. Där pågår en gatufestival för fullt med en massa folk som vimlar runt stånden som erbjuder mat och olika föremål still försäljning. En liten jazzorkester underhåller. Efter detta besök kör vi ut till Santa Monica Pier för att köpa några T-shirts märkta Santa Monica (med anknytning till en av döttrarnas namn).

Vi gjör fina fynd,

och tycker att våra val av presenter kommer att passa mottagarna fint. Besöket avslutar vi med lunch hos Bubba Gump. Javisst, vi mumsar på friterade räkor med smak av kokos.

Sen står vi på mot Los Angeles

och det hotell som förbokats där, Embassy Suites Hotel, där vi också bodde inledningsvis under vår resa. Vi tömmer hyrbilen för att sedan återlämna den till Avis, som ligger närbeläget. Vi tackar vår bil Mercury, Grand Marquise för härliga bilresor!

På kvällen en lätt måltid med en Club-Sandwich. Tidigt i säng med tidig väckning i morgon. Vi sover oroligt båda två denna sista natt!

HÄR HJÄLPER VARKEN GUD ELLER FADER VÅR ...(SABENA)

Bella Mggiore Inn.

Kockarna jobbar på den italienska krogen Café Fiore.

Ristorante Café Fiore, Ventura.

Nix! Även denna bistra kvinna i receptionen,

denna lördag morgon på Harbour View Inn, tar på sig samma stränga min och vill inte delta i någon förhandling om priset för kommande lördag natt. Sviten blir då 250 dollar dyrare. Basta!

Nej, vi avvisar och åker vidare.

Vi har svårt att bestämma

om vi idag skall åka raka vägen till Los Angeles, då det inte är så många mil att avverka. Vi bestämmer oss för att fatta beslut under resans gång mot Los Angeles.

Bella Maggiore Inn,

Ja, det är ett enkelt hotell, på Californian Street, mitt inne i den lilla staden Ventura. Det blir platsen för vårt natthärbärge. En sån kontrast mot gårdagen! Det här hotellet är litet, med endast 24 rum. Lite gammaldags, med "öppen spis" som brinner fint i entrén. Gammeldags tavlor och möbler, hållna i en ljus stil. Någon hiss finns inte så vi fär kånka upp med "nödvändigt" bagage, dvs Beautyboxen som innehåller nattkläder, tandboste och en del attrialjer att göra sig vacker med. Men det blir OK, för en gång skull, - och det blir billigt!

Vi undersöker staden promenerandes och och vi hittar ett Steak-House som är kännt för sina blodiga biffar och Baby-Ribbs. För första gången på denna USA-resa äter vi Baby-Ribbs. En delad portion räcker! Mätta och belåtna fortsätter vi promenaden ut till piren, med alla sina vanligen förekommande restauranger.

Mitt emot vårt hotell ligger, en liten italiensk krog,

Ristorante Café Fiore. Den ser mycket anspråkslös ut från utsidan, men som vi senare skall förstå vara fel. Innemiljön visar sig vara omfattande och det är högt i tak. Lokalen är skönt ombonad, en riktigt härlig, lyxig partymiljö. Här är ett enormt högt tryck med massor av besökare, mest yngre publik.

Vi har bokat bord,

men måste trots det först slå oss ner i baren en halvtimme. Vi får ett verkligt bra bord med skönt läge i lokalen. Krogen hade gott om personal, så det blir inga longörer och det ges bra service. Trots det hårda trycket.

Till förrätt väljer vi en Carpaccio

och till varmrätt önskar sig W en Pasta Carbonara. Trots att den inte ingår i menyn, fixas den pronto. Jag valde en Bruscetta med tomat, där de tre bröden är förvandlade till skorpor och var ogenomträngliga för mina bestick. Jag erbjuds något annat, men avstår då jag ändå känner mig nöjd. Vi tycker båda att kvällen blir överraskande lyckad. Och det blir lätt att gå tvärs över gatan till våra sängar!

MOT SANTA BARBARA I BECKMÖRKER.

Vårt vardagsrum med terass och utsikt mot havet.

Utsikt Harbour View Inn med uppvärmd pool för de hugade.

Nej, nu börjar ångesten krypa på mig!
Kan det verkligen vara sant? Att det som vid resans start såg ut som en oändlighet av tid, en hel månad, nu har krymt till att återstå med fyra dygn. Varav många timmar av dessa åtgår för hemresan ...

Jag muttrar lite om detta till W under morgonen, och han håller med (en smula?).

Vid incheckning igår,
lämnade vi den största delen (tyngsta!!!) av vårt bagage kvar i bilen, för att göra det bekvämt för oss även under morgonen. Vi riktade in resan mot Santa Barbara. Det är inte så många mil dit, men vägens egenskaper gör att det tar tid. I dag blir det inte så många fotografier. Den här delen av Californian One South är mer låglänt och odramatisk. Och kanske en viss mättnad har infunnit sig nu?

Det visar sig att det tar längre tid än beräknat att nå Santa Barbara då vi har gjort en del avstickare till andra mindre orter för att eventuellt byta målet för vårt natthärbärge. Så när vi anländer till Santa Barbara är där i princip becksvart, och vår GPS har lagt av! Vi följer en av kartorna in i staden, men har svårt att orientra oss. Hur hitta hotell?

Vi åker utefter stadens kustremsa,

så nära som möjligt, och plötslig står hon där, Harbour View Inn. Det ser ut att vara ett jyst hotell. Ja, vi får en svit med havsutsikt som visar sig vara i ... lyxklass, - inte billigt. W vill gärna stanna ytterligare en natt här. Men då det är lördag i morgon, höjs priset med ytterligare 250 dollar, till det redan ganska "feta" priset.

Förhandling hjälper inte!

Nåväl, vi testar i morgon också? Restaurangen bjuder en ypperlig fiskrätt till våra hungriga magar. Klockan har blivit mycket, så det får bli den sköna sängen, i det sköna rummet, med det vackra, sköna badrummet ....

I STILLA MAK MOT LOS ANGELES. (SABENA)

LUNCH PÅ WHALE WHATCHER INN.

PÅ VÄG UTMED KUSTEN AV CALIFORNIAN ONE SOUTH.

PÅ VÄG UTMED KUSTEN PÅ CALIFORNIAN ONE SOUTH.

Nej, men det är ju vackert väder, - igen!

Vi checkar ut efter frukost och beger oss iväg till Californian One (1.) South som blir en fantastisk upplevelse (igen!). Inga fotografier gör den sin rättvisa. Endast min hjärna kan återge det jag ser, återspeglat i mitt eget "minneskort"...

Utmed vägen, på jakt efter bensin,

hittar vi det mysiga, Whale Whatcher Inn, ett enkelt men trevligt ställe för boende, när man är på väg, när man blivit sen eller trött och behöver återhämtning. Solen skiner och vi har hela havet i vårt blickfång. Så vi slår oss ner utomhus och beställer varsin kalkon-sandwich. Den smakar utomordentligt gott! Värden för stället bekräftar att stället gör skäl för sitt namn. Här kan man verkligen skåda valar, valhonor med sina kids ,är inte en ovanlig syn!

Vi passerar efter ett antal mil staden Santa Cruz

för att så småningom komma till Monterey som får bli slutmålet för dagens bilresa. Vi tar in på ett Embassy Suites Hotel, med rum på 12:e våningen med en härlig utsikt mot havet.

Middag på restaurang Fishhousets ,

efter rekommendation från hotellets personal. Hotellets direktör bjuder oss på biltransport till krogen . Middagen - blir till en smärre katastrof! Helt beroende på missförstånd utlöst av språförbistringar. Vi avser att dela på en förrätt bestående av en räkcocktail. Till varmrätt väljer vi, var och en samma fiskrätt. W får det han beställer.

Min varmrätt blir en sensation!

På en större avlång tallrik tronar ett antal stora, vackra räkor??? Vilket jag inte förstår att jag beställt. Kyparens inledande diskussion om räkor... tror jag härrör sig till vår beställda förrätt, räkcocktailen!. Då jag får uppfattningen att olika modeller för anrättningen diskuteras. I själva verket gäller diskussion min ... varmrätt? Denna anrättning har det facila priset, - 30 dollar!

En bismak inställer sig sålunda till denna måltid.

Efter middagen hämtar hotellbilen oss hem igen.

EN VACKER DAG I SAN FRANCISCO.

Vi vaknar till en strålande dag ,

och när vi kikar ut genom fönstret (bild 3.) bestämmer vi oss för ett besök i China Town. Visst har den delen viss atmosfär.

Men efter att ha kört runt några varv i området

tycker vi att det kan räcka för att i stället använda återstående tid att på nytt åka över Golden Gate och fortsätta kustvägen (bild 1. & 2.), norrut på Californian One (1.). Den har rykte om sig att vara dramatiskt vacker!

Ja, ryktet är verkligent sant.

Vägarna är smala, utan räcken och stundtals hisnande högt och brant. Vi njuter i fulla drag. W kor bilen som en rallyförare i kurvorna, men tutar inte före ...

Visst har vi tagit många bilder, men kameran återger inte det absoluta, - det som vi kan se!

Det blir en heldags utflykt, i många stycken enslig och obebodd. Som vanligt har vi en usel karta och för att vända hemåt igen en kortare och större väg, innan mörkret faller, tar vi hjälp med vägbeskrivningen hos en turistanläggning som vi träffar på. Och efter lite letande, är vi på rätt väg.

Hemma igen på hotellet,

får vi tips om middags-krog för kvällen, vilken visar sig vara en höjdare! Ute på Pir 47 ligger den, restaurang Scoma´s, en i San Franciscos matvärld, välkänd för sin goda mat och därtill sköna atmosfär.

Vi fick ett vackert fönsterbord,

samt därtill hörande kul servitör (slängd i käften!), en fransman, bosatt här i ett 30-tal år. Han propsade på att få berätta om allt på deras meny. Men då vi var så trötta och hungriga, avstyrde jag detta "Lukulliska Äventyr" och bad vänligt (men bestämt ...) att själva först få läsa meny´n och därefter återkomma ... Han tog det som en man!

Maten var alldeles utsökt, liksom vinet därtill.

Uppriktigt sagt, förrättens namn/innehåll, - har jag glömt. Men fiskrätten, Grilled filet of Petrole var absolut värd att minnas! Glass á la mode W, serverades med ett tillhörande italienskt espressokaffe. En minnesvärd kväll (bland många fler).

GOLDEN GATE OCH SAUSOLITO I MOLN & DIS. (SABENA)

Utsikt över San Francisco från Randall Museum.

Personal på Blue Mermaid instrueras hur servera havregrynsgröt.

Från vårt rumsfönster (bild 4.) har vi en härlig utsikt

över hamnen i Fishermans Wharf. Denna morgon är vädret visserligen disigt och med ett lätt regn. Det skadar ändå inte utsikten!

Vårt frukostrum, Blue Mermaid, har en härlig inredning.

Det stora rummet som också är högt till taket, är helt byggt i rött tegel och från taket hänger två fiskebåtar. Väggarna täcks på ena kortsidan av korslagda åror, de övriga väggarna har olika fiskemotiv. Den mycket vänliga och serviceinriktade personalen är klädda som matroser.

Vi har nu helt fallit för idén

att äta (oat-meal) havregrynsgröt till frukost, men W har förstått att det är viktigt med instruktioner hur det hela skall gå till (bild 3.). Vi blir nöjda då!

Förmiddagen inleds med en biltur

genom staden, som verkligen består av många vackra småhus, utöver en del skyskrapor. Vi kommer bl a till Randall Museum som bjuder på en hänförande utsikt (bild 2.) över San Francisco. Sorgligt nog disigt och grått, vilket medelst foton inte idag gör den sin rättvisa!

Vi fortsätter sedan över Golden Gate-bron

och därefter ner mot Sausolito (Bild 1.) och blir lite vemodiga över gråvädret. Här fanns den verkligt sköna platsen för lunch, men den skippade vi. Vi passerar Richmond Bridge och Oakland Bridge på vår hemväg

På kvällen åker vi till Pier 39,

en av de mest kända i San Francisco och det blir Crab House som får äran att servera vår middag. Nu skall vi prova på att äta färsk krabba med alla verktyg som krävs för denna operation. Krabborna här har ett annorlunda utseende än de vi är vana med i Sverige. De påminner mycket om hummer i smak och konsistens. Och så är de större än svenska krabbor.

Det blev godkänt även från personalen.

Nu var vi så mätta och trötta, så sängen hägrade... GÄSP!

TRÖTTA HÅLLER VI OSS PÅ BENEN...

Här bakas bullar och matbröd hos Boudin Sourdough.

Krabbkokning på Fisherman´s Wharf.

Här fortsätter dagen, förmiddagen 16 februari,
utan sängående efter långresan från Honolulu. Vi vandrar runt nere vid Fishermans Wharf

och tittar på båtar och framför allt kroglivet, som är intensivt här. Det mesta bygger på fisk och skaldjur, särskilt anrättningar med krabba. Överallt ser vi hur man hanterar och kokar krabba (bild 2.). Här vilar en skarp doft av allt skaldjurskokande. Inte så attraktiv, enligt mitt (trötta?) doftorgan!

Vi går vidare mot det välkända bageriet Boudin Sourdough (bild 1.),

där man bakar synligt. Personalens arbete kan beskådas via skyltfönster (bild 3.). Inne i butiken pågår ett hektiskt arbete, med försäljning av bröd och tillverkning av New England Crab Chowder, en varm, krämig soppa med krabba, potatis och majs som fylls i ett stort urgröpt bröd, där man sparat locket som täcker soppan som fyllts på i bullen. Den åt vi vid ett senare tillfälle på hotellet. Jättegott!

Good Bye HONOLULU. Hallo SAN FRANCISCO.

QUEEN MARY 2. På besök i Honolulu´s hamn.

FISHERMAN´S WHARF. Hotell Argonaut beläget på Jefferson Street.

HOTELL ARGONAUT.

VÅRT HOTELLRUM HOS HOTELL ARGONAUT.

Vi lämnar Honolulu på kvällen den 15 februari.

Resan mot San Francisco kommer att bli en lång dags färd mot natt och gryningrtimme, med mellanlandning i Salt Lake City. Så flygresan tar många timmar!

Under förmiddagen i Honolulu, efter utcheckning,

besöker vi hamnen och söker oss till den pir där stora lyxkryssare brukar förtöja. Vi har fått veta att mastodontfartyget Queen Mary 2, förtöjt där under

Alldeles i närheten finner vi också senare vårt trevliga lunchställe,

en liten restaurang nere vid vattnet, och det är en skön och varm dag. Honolulu kan vara lite lynnig vädermässigt, har vi fått erfara. Rätt som det är kommer en störtskur, som oftast snabbt drar förbi.

Runt hörnet från vår lunchrestaurang

springer vi på ett litet, mysigt shoppingcenter,

ättåtkomligt och inte så vidlyftigt som de vanligen brukar vara, vilket jag ofta upplever som ganska tröttsant. Där hittar vi ganska lätt lite "tamedsighempresenter" som förvänas av våra barnbarn. Jag hittar en klänning åt mig själv till det facila priset av 9 dollar.

Vi kommer tidigt till flygplatsen

och fördriver väntetiden med att sparka runt i butikerna under några timmar.

När man som vi flyger första klass får man många fördelar, en av dem är att man går före alla andra in i planet, och behöver inte stå i kö. I Salt Lake City har det snöat och är lite kyligt.

Vi landar under morronkulan i San Francisco den 16 februari,

lätt mosiga och trötta. W har verkligen hittat ett mysigt och annorlunda hotell Argonaut, ett restaurerat, jättestort magasin,helt i rött,gammalt tegel. Det ligger på Jefferson Street, nere vid da, turistiska Fishermans Wharf.

En trevlig och uppmärksam personal, i livré,

tar genast hand om vårt bagage och vår härliga bil, en Mercury (stor som F-n), Grand Marquise. Och vi kan nöjda installera oss i vårt nya hemvist för kommande dagar. (bloggen fortsätter i nytt inlägg!)

BILRUNDTUR I HONOLULU

B äter räkor på Guba Gump.

Valentines Day firas på Ala Moana köpcenter, Honolulu.

Ukulele-festival i Ala Moana Park, Honolulu.

Ukulelefestival.

Vår bil anpassar sig till skyskraporna i Honolulu.

Denna dag blev ett studiebesök med vår hyrda bil genom Honolulu,

som i huvudsak består av otroliga skyskrapor, byggda med fantasi, vad gäller material, färger och utseende. Rätt så kul!

Nere vid hamnen, vid en av pirarna

förtöjer ofta jättestora kryssningsfartyg och i morgon förväntas Queen Mary förtöja där. Vi körde ner dit för att titta på en annan stor lyxkryssare.

Inte långt därifrån ligger Ala Moana Park

och vid en hög, gräsklädd kulle utmed havet, på dess högsta punkt, syntes på en massa partytält och parkeringen nedanför var fullbelagd. Där upppe pågick en ukulele-festival, som vi förstås besökte. I tälten där förevisades och såldes ukulele av olika storlekar och kvaliteter. Ett jazzband (där förstås ukulele ingick!) underhöll publiken. Där fanns också enkla maträtter till försäljning. Vi vandrade runt där i solen och njöt i största allmänhet.

Lunch avnjöt vi hos Bubba Gump

uppe på Ala Moana köpcenter, och det blev räkor, - förstås!

Utanför krogen vid en bar, samlades ett jättegäng, män och kvinnor. Alla klädda i kvinnokläder och alla deras kläder var röda. De firade Valentines Day.

På kvällen Happy Hour på hotellet

med hawaii-musik och hula-hula dans. Kvällen avslutades med rundvandring bland kvarterets krogar, många av dem redan fullsatta. Men vi gick inte hungriga hem i alla fall!

BESÖK PÅ POLYNESIAN CULTURE CENTER

Vi hade ju bestämt oss för ett besök,
trots gårdagens miss. Se kartan nedan över ön Oahu!
Vi bor på södra delen av ön, i huvudstaden Honolulu och ville i går åka kustvägen nordöst. Men idag fick det bli den närmaste vägen genom inlandet.

Resan var beräknad ta cirka en timme och vädret var skönt, om än med lite duggregn av och till. W har besökt centret för 28 år sen, men tyckte ändå att vi skulle se den tillsammans.

Centret ligger på ett stort skogsområde med vackra blommor och buskar. området genomkorsas av vattenkanaler. Här representeras platsen av de olika polynesiska folkslagen, vart och ett förlagt på olika ställen på området, med olika byggnader.

De representerars av:
Hawaii, Samoa, Maori, New Zeeland (Azorerna), Fiji, Tahiti, Marquesas och Tonga.

Vi tog plats i en kanot

anpassad för ett 40-tal personer, och en roddare (från närbeläget universitet) berättade för oss om all det vi såg.

Efter att ha kollat in alla byar

fick vi på kanalen uppleva hur olika kanoter, fyllda med personer från olika kulturer, framförde sin kanot och dansade iklädda sin dräkter, med sin musik där de ville ge oss en känsla av sin egen kultur! Rätt sent på em återvänder vi till Honolulu

berikade av det vi upplevt.

Vi avslutade dagens festligheter

på en mycket sober restaurang, Wolfgang Steakhouse. Den ligger i ett stort köpcentrum tvärs över gatan från vårt hotell. Vi hade försökt någon kväll tidigare, men den kvällen firades Miss Honolulu, som jag fick skaka hand med, men inte komma in hos dem till middag. Denna afton gick det bättre!

Vi åt en härlig måltid,

fint uppassade vid ett vackert bord. Vad åt vi? Räk-cocktail, filet Mignon och glass med färska jordgubbar. Och för min del, -ett underbart vin!

En trivsam, lukullisk afton,

ljummet och skönt i luften, trots sen timme: Honolulu, där vi vistas, har en skön och lugn, men inte död atmosfär. Mycket folk ute och rör på sig, men blir aldrig stökigt. Vi knallar hemåt till vårt hotell ...

POLYNESIAN CULTURE CENTER OAHU

Hula-Hula-dans på Polynesian Culture Center..

HELDAGSUTFLYKT TILL PEARL HARBOR.

Hawaiian Beach.

Vågsurf på Hawaiian Beach.

På väg utmed östra kusten mot Polynesian Culture Center.

Arizona Memorial Center, Pearl Harbour.

Denna onsdag var tänkt att ägnas åt kulturupplevelser,
med besök på The Polynesian Culture Center. Centret ligger högst upp på ön Oahu´s nordöstra sida.

Vi lämnar hotellet efter frukost och följer den södra kustvägen mot norr, en väg som fullständigt slickar havet. Kusten är dramatisk, med stora och många vågor, underbart färgskiftande från ljust grönt, grönt till azurblått. Vi färdas ofta utmed höga höjder. På många ställen ser vi brädseglare, men absolut inga windsurfare.

Kartan, som är ett blad utriven ur en turisttidning,
är inte så detaljerad, får vi erfara. Varför vi plötsligt får problem med vägförståelsen. Det visar sig att vi hamnar på öns Hawaiian Navy Military Base, där vi blir vänligt bortmotade och samtidigt får viss vägledning av vakterna.

Så med friskt mot kastar vi oss ånyo ut på Highway,
för att i princip återvända, på nytt till samma plats som tidigare. Vi tar oss ändå vidare och kommer till en bensinstation med vänlig personal, som förser oss med ett lokalt kartblad och muntlig förklaring. Nytt försök! För att i princip återvända till ...

Nu stannar vi vid ett större köpcenter.
En polis försöker få oss att begripa, det vi inte förstår, - nämligen vägen till det Polynesiska centret. Nu överger vi den planen. Klockan har blivit mycket och innan vi hinner fram finns inte mycket tid kvar för besöket.

Vi vänder vår bil i sydvästlig riktning,

mot Pearl Harbor och dess minnescenter, Arizona Memorial Center. Det är en gravplats för drygt 1100 personer, mest män från flottan, som omkom när japanerna bombade amerikanska flottbasen vid Pearl Harbor den 7 december 1941.

Besöket där varar nästan två timmar,

med filmvisning om det som inträffade den här dagen, då flera av båtarna sänktes och med dem männen som fanns ombord.

Efter filmvisningen transporteras vi med båt

ut till gravplatsen, belägen ovanför en av de sänkta båtarna, Arizona, vars för och akter kunde skönjas genom vattnet. Inne i minnesplasen kan man från en vägg läsa namnen på alla omkomna. Vi kunde se många japaner på besök här.

Besöket blir minnesvärt,

om än tankarna om en senare inträffad händelse, då USA fäller atombomber mot Hiroschima (6 augusti 1945) och Nagasaki (9 augusti 1945), dyker upp i minnet ...

Enligt Wikipedia,

omkommer i Hiroshima bortåt 129 000 människor och i Nagasaki cirka 70 000 människor.

Mer än dubbelt så många omkommer i efterhand av strålskadorna.

VARFÖR INGEN GRÖT TILL FRUKOST?

Hotellets matsal är jättestor,

med platser att äta både ute och inne. Här är absolut fullsatt med vuxna och barn som köar runt de välfyllda mathämtningsplatserna. Frukosten, vars pris ingår i rumspriset, är välförsedd oich anpassad för olika nationaliteter, framför allt till japaner, som hör till den vanliga besökaren här. Men någon riktig havregrynsgröt finns inte!

Man köar framför kocken

som tillagar olika typer av omeletter. De kan innehålla allehanda ingredienser, mycket välsmakande. Eller, varför inte stekta ägg, med "the sunny side up"? Jag valde omelett. Kaffe i USA är något obestämt, skadat vatten, lätt brunfärgat. En får lov att anpassa sig!

Honolulu är en storstad,

med många vackra och olikformade skyskrapor, byggda ända ner mot vattnet. Så ock vårt hotell. Man kan i princip ta på sig baddräkten på hotellet, för att gå ner och bada. Och bada det gjorde vi denna förmiddag. En underbar känsla att under tolv dagar gå omkring iklädd t-shirt, shorts och solskyddsfaktor 30.

Ja, - inte Werner förstås!

Han är nu redan brun som en pepparkaka, och han använder sällan någon solskyddsfaktor. Man han blir genast brun. Vi njöt av solen och havet under några timmar. Jag var badkruka denna dag!

Eftermiddagen ägnade vi åt shopping,

vid Ala Moana, ett fantastiskt stort köpcenter. Där vandrade vi runt under några timmar, utan att göra några stora inköp. Det var mest kul att "fönstershoppa". På kvällen "Happy Hour" på hotellet, för att senare äta middag på en av alla närbelägna restaurangerna. För min del en rätt med färsk tonfisk. Det blev tidigt sänggående. Vi känner av jetlag, så det är inte svårt att sova!

MOT NYA DJÄRVA MÅL ... HONOLULU.

Happy Hour på vårt hotell med underhållning av hawaianskt band med
klassisk Hula -Hula dans.

Utsikt från vårt hotellrum Waikiki Beach
Embassy Suites.

Vågsurfing utanför Haiku.

Följande morgon ett skönt uppvaknande i vårt "RUM FÖR NATTEN",

hos Mama´s Fish House. Ett litet paradis innehållande all utrustning som tänkas kan. Från isade champagneglas till en fantastisk utegrill i vår trädgård. Grytlappsvantar? Självklart! Ett badrumsskåp som översvämmas av vacker frotté. Morgonrockar? Självklart!

Men frukost då? Nix!

Det är något man som gäst fixar själv. Men en portion kaffe och på en bricka på köksbordet finns bananer och en sockerkaka (med morot?) med en himla massa mandel i, det mumsar vi i oss. Nöjda checkar vi ut och kör mot flygplatsen.

På vägen stannar vi till i Hokipa, där morronpigga ynglingar vågsurfar (se bild!) bland de sköna vågorna. F & L med barnen dyker upp på flygplatsen för att vinka farväl av oss inför vår resa mot Honolulu, - en flygtid på 36 minuter.

Vi landar i ett soligt och varmt Honolulu,

där vi på flygplatsen hämtar vår hyrbil, en Ford Taurus. Vi kör in till stadens centrum ner till vårt Hotell Waikiki Embassy Suite, en skyskrapa nära havet och med härligt, lång sandstrand, den berömda Waikiki Beach, där man kan sola och bada.

Incheckningen bjuder på kall champgne.

Den smakar verkligen fint i värmen, och vi åker upp till vår sköna svit uppe på 14:e våningen, med balkonger, och härlig utsikt mot havet ... På kvällent "Happy Hour" på hotellet. Den är så "Happy" att de bjuder på gratis drinkar, vin + nyttigt tilltugg av grönsaker. Dessutom underhålls gästerna av ett band som spelar Hawaii-musik. Till den musiken dansar en vacker flicka en viss typ av klassisk hula-huladans. Hotellet ät knökfullt med gäster, och många barn finns också med.

ÄNNU EN UNDERBAR DAG PÅ MAUI!

Farmor och V surfar på Baby Beach, Maui.

Pappa F och V testar vågsurfing på Baby Beach.

V visar hur man intar rätt position och hållning när man vågseglar.

L + F + W väntar på maten hos Mama´s Fishhouse.

W - DIRIGENTEN FÖR DEN UNDERBARA KVÄLLEN!

Efter morgongröten checkar vi ut ifrån Wailea Marriot Beach Resort,

ett hotell med underbar miljö både ute och inne. Det skall jag sent glömma! Vi har ju bokat om denna sista natt på Maui och kommer att övernatta på Mama´s Fishhouse efter festmåltiden där tillsammans med L & F.

På väg dit ringer F & L och undrar om vi känner för bad vid Baby Beach. Den ligger straxt söder om Paia och är en av de vackraste stränderna jag sett hittills, med en underbar bukt och härliga vågor.

Vi kör naturligtvis till Baby Beach, men badar inte.

F och jag tar med oss lille V för att surfa med sin vågbräda, som han nu börjar bli rätt så säker på. Jag fångar hans teknik på en del fina bilder! Det blir inte så lång stund på stranden, då barnen redan badat tillräckligt länge, och lilla E börjar längta hem.

W och jag åker vidare och checkar in på Mama´s Fish House,

för att sedan äta en lätt lunch vid ett mysigt litet matställe, Des Amies inne i Paia.

Middagen har vi bokat till klockan 19, och vi väntar in klockslaget och våra gäster nere på stranden.

Under några timmar där ser vi en strid ström av gäster anlända till restaurangen. Dessutom ser vi att det ser knökfullt ut där inne. Vi undrar därför oroligt hur det skall gå med vår bokning. Det går inte att i förväg bestämma läge för bordets placering, om man önskar en romantisk utsikt mot havet.

F & L är liksom vi förväntansfulla inför detta "Mat-Drama ".

Vi blir snart inbjudna att slå oss ner vid baren för en fördrink. Vårt bord låter sedan inte vänta på sig och läget blir alldeles utmärkt. Vi väljer olika förrätter, men kan enas om att vi faller för att äta samma varmrätt.

För att förstå kvällens betydelse måste mat vi väljer beskrivas nedan.

Förrätt:

a. Mamas Akademia Crab Cake.

b. Lobster Guacamole.

Varmrätt:

Mahimahi (fisk) Caught by DeWitt Lickie, along the north shore of Maui. Stuffed with lobster crab, Maui onions and baked in a makadamia nut crust.

Till detta njuter vi av ett utmärkt Rislingvin.

W introducerar för F & L

hur man avslutar en verkligt god måltid. Man tittar allvarligt på kyparen och beställer för två personer endast en skål med två kulor vaniljglass, till detta serveras färska jordgubbar toppade med vispgrädde. Därtill bör läggas två långa skedar, varav den ena måste vara lite längre. Den är avsedd för W! En kul idé tyckte F & L.

Ja, kvällen förflyter i glädjens tecken,

och vi delar många gemensamma samtalsämnen. Det kommer inte heller några oroande telefonsamtal från vår jourhavande Nanny (kompisen F)! Lätta till sinnes avslutar vi måltiden med en stunds nattsnack på vårt rum, innan vi skiljs åt för natten.

Tack, kära W för en alldeles fantastisk kväll!