HEMMA IGEN!

RABARBER I TÄPPAN.

SNÖDROPPAR I TRÄDGÅRDEN.

Hemma igen!

Trädgårdens gräsmatta är täckt av ett tunt lager med snö,

och solen skiner snålt på oss. Överallt spirar en mängd snödroppar och gula vintergäck. Rabarbern sticker upp som små rosenknoppar ur marken ...

Det är lite kallt, vi är lite trötta,

men säger till varandra att det efter en så lång resa, långt bort i världen. Vi ändå kan komma hem friska och må bra.

Ja det har verkligen varit ett riktigt äventyr!

UPPE MED TUPPEN ,,, HEMRESA. (SABENA)

En vacker solnedgång över Atlanta flygplats.

Vi väntar på start på Atlanta flygplats.

Ja, säg den glädje som varar för alltid?

Nu är det dags! Är det verkligen sant? Hur kan 30 dagar springa iväg så fort? Jag får inga svar på mina frågor, - förväntas inte heller. Det känns som ett sorts Punctum, ett försök till slutsummering av denna resa ...

Den har varit innehållsrik, bjudit på vackra scenerier, den har varit omväxlande, även bjudit till nytänkande, möte med människor och möten med oss själva. Svårast av allt att besvara blir frågan: Hur förvaltar och tar man vara på den utmätta tiden, - rätt?

Klockan är nu sex på morgonen

och vi sitter vid frukostbordet med varsin grötportion framför oss. Lite sega ...

Vi väntar på vår shuttle som skall ta oss och bagaget ut till flygplatsen. Vi är ute i god tid.

Vårt plan skall mellanlanda i Atlanta

med en fördröjning med drygt två timmar. Atlantas flygplats är jättestor, och vi transporteras till rätt Gate med ett fjärrstyrt tåg. Skönt att slippa släpa på bagage! Det transporteras direkt till Köpenhamn. Vi har nu klätt oss lite varmare, då vi hört att det är minusgrader och finns snö i Malmö.

Det visar sig att flygplanet,

som nu ska ta oss från Atlanta till Köpenhamn, i den business-class vi skall åka med, endast har tio passagerare. Så det innebär att uppassningen blir bästa tänkara! Som vanligt bjuds man på ett glas mosserande vin (som man alltid kallar för Champagne!) före start och sen vidtar middagen. Menyn är vidlyftig med fyra rätter, liksom goda valmöjligheter för vinval. Kaffe med avec, -förstås!

Jag sover några timmar

inlindad i ett skönt täcke och blir väckt av att morgonens frukost skall serveras. Sen är det 40 minuter kvar före landning. M har lovat möta i Köpenhamn för transport till Malmö. Skönt! Visst är det lite segt nu. Är det Jetlag? Skall nu försöka smälta allt jag upplevt, sortera intrycken. Inte sällan blandas händelserna ihop. Dagar, platser och vilken mat som man ätit ...

Men denna resa

har verkligen varit det stora äventyret för mig!

Hur visar men rätt sin uppskattning till Dirigenten, - My Captain?

MELLANLANDA PÅ VÄG MOT LOS ANGELES.

Gatufestival i Santa Monica.

Vår bil: Mercury, Grand Marquise.

Í hotell Bella Maggiore Inn´s lilla matsal,

på en bakgård till hotellet, äter vi en av de bästa frukostar hittills. Den ingår i rumspriset, som var billigt. Vi får välja allt som står på menyn, och den är omfattande! Dessutom bjuds vi ett häpnadsväckande gott kaffe!!!

Nej, havregrynsgröt ser vi inte,

men ägg i alla dess former, gott bröd och färska frukter t ex jordgubbar. Vi njuter! Efter avslutad frukost lämnarvi hotellet nöjda. Senare stannar vi till utmed vägen inne i Santa Monica. Där pågår en gatufestival för fullt med en massa folk som vimlar runt stånden som erbjuder mat och olika föremål still försäljning. En liten jazzorkester underhåller. Efter detta besök kör vi ut till Santa Monica Pier för att köpa några T-shirts märkta Santa Monica (med anknytning till en av döttrarnas namn).

Vi gjör fina fynd,

och tycker att våra val av presenter kommer att passa mottagarna fint. Besöket avslutar vi med lunch hos Bubba Gump. Javisst, vi mumsar på friterade räkor med smak av kokos.

Sen står vi på mot Los Angeles

och det hotell som förbokats där, Embassy Suites Hotel, där vi också bodde inledningsvis under vår resa. Vi tömmer hyrbilen för att sedan återlämna den till Avis, som ligger närbeläget. Vi tackar vår bil Mercury, Grand Marquise för härliga bilresor!

På kvällen en lätt måltid med en Club-Sandwich. Tidigt i säng med tidig väckning i morgon. Vi sover oroligt båda två denna sista natt!

HÄR HJÄLPER VARKEN GUD ELLER FADER VÅR ...(SABENA)

Bella Mggiore Inn.

Kockarna jobbar på den italienska krogen Café Fiore.

Ristorante Café Fiore, Ventura.

Nix! Även denna bistra kvinna i receptionen,

denna lördag morgon på Harbour View Inn, tar på sig samma stränga min och vill inte delta i någon förhandling om priset för kommande lördag natt. Sviten blir då 250 dollar dyrare. Basta!

Nej, vi avvisar och åker vidare.

Vi har svårt att bestämma

om vi idag skall åka raka vägen till Los Angeles, då det inte är så många mil att avverka. Vi bestämmer oss för att fatta beslut under resans gång mot Los Angeles.

Bella Maggiore Inn,

Ja, det är ett enkelt hotell, på Californian Street, mitt inne i den lilla staden Ventura. Det blir platsen för vårt natthärbärge. En sån kontrast mot gårdagen! Det här hotellet är litet, med endast 24 rum. Lite gammaldags, med "öppen spis" som brinner fint i entrén. Gammeldags tavlor och möbler, hållna i en ljus stil. Någon hiss finns inte så vi fär kånka upp med "nödvändigt" bagage, dvs Beautyboxen som innehåller nattkläder, tandboste och en del attrialjer att göra sig vacker med. Men det blir OK, för en gång skull, - och det blir billigt!

Vi undersöker staden promenerandes och och vi hittar ett Steak-House som är kännt för sina blodiga biffar och Baby-Ribbs. För första gången på denna USA-resa äter vi Baby-Ribbs. En delad portion räcker! Mätta och belåtna fortsätter vi promenaden ut till piren, med alla sina vanligen förekommande restauranger.

Mitt emot vårt hotell ligger, en liten italiensk krog,

Ristorante Café Fiore. Den ser mycket anspråkslös ut från utsidan, men som vi senare skall förstå vara fel. Innemiljön visar sig vara omfattande och det är högt i tak. Lokalen är skönt ombonad, en riktigt härlig, lyxig partymiljö. Här är ett enormt högt tryck med massor av besökare, mest yngre publik.

Vi har bokat bord,

men måste trots det först slå oss ner i baren en halvtimme. Vi får ett verkligt bra bord med skönt läge i lokalen. Krogen hade gott om personal, så det blir inga longörer och det ges bra service. Trots det hårda trycket.

Till förrätt väljer vi en Carpaccio

och till varmrätt önskar sig W en Pasta Carbonara. Trots att den inte ingår i menyn, fixas den pronto. Jag valde en Bruscetta med tomat, där de tre bröden är förvandlade till skorpor och var ogenomträngliga för mina bestick. Jag erbjuds något annat, men avstår då jag ändå känner mig nöjd. Vi tycker båda att kvällen blir överraskande lyckad. Och det blir lätt att gå tvärs över gatan till våra sängar!

MOT SANTA BARBARA I BECKMÖRKER.

Vårt vardagsrum med terass och utsikt mot havet.

Utsikt Harbour View Inn med uppvärmd pool för de hugade.

Nej, nu börjar ångesten krypa på mig!
Kan det verkligen vara sant? Att det som vid resans start såg ut som en oändlighet av tid, en hel månad, nu har krymt till att återstå med fyra dygn. Varav många timmar av dessa åtgår för hemresan ...

Jag muttrar lite om detta till W under morgonen, och han håller med (en smula?).

Vid incheckning igår,
lämnade vi den största delen (tyngsta!!!) av vårt bagage kvar i bilen, för att göra det bekvämt för oss även under morgonen. Vi riktade in resan mot Santa Barbara. Det är inte så många mil dit, men vägens egenskaper gör att det tar tid. I dag blir det inte så många fotografier. Den här delen av Californian One South är mer låglänt och odramatisk. Och kanske en viss mättnad har infunnit sig nu?

Det visar sig att det tar längre tid än beräknat att nå Santa Barbara då vi har gjort en del avstickare till andra mindre orter för att eventuellt byta målet för vårt natthärbärge. Så när vi anländer till Santa Barbara är där i princip becksvart, och vår GPS har lagt av! Vi följer en av kartorna in i staden, men har svårt att orientra oss. Hur hitta hotell?

Vi åker utefter stadens kustremsa,

så nära som möjligt, och plötslig står hon där, Harbour View Inn. Det ser ut att vara ett jyst hotell. Ja, vi får en svit med havsutsikt som visar sig vara i ... lyxklass, - inte billigt. W vill gärna stanna ytterligare en natt här. Men då det är lördag i morgon, höjs priset med ytterligare 250 dollar, till det redan ganska "feta" priset.

Förhandling hjälper inte!

Nåväl, vi testar i morgon också? Restaurangen bjuder en ypperlig fiskrätt till våra hungriga magar. Klockan har blivit mycket, så det får bli den sköna sängen, i det sköna rummet, med det vackra, sköna badrummet ....

I STILLA MAK MOT LOS ANGELES. (SABENA)

LUNCH PÅ WHALE WHATCHER INN.

PÅ VÄG UTMED KUSTEN AV CALIFORNIAN ONE SOUTH.

PÅ VÄG UTMED KUSTEN PÅ CALIFORNIAN ONE SOUTH.

Nej, men det är ju vackert väder, - igen!

Vi checkar ut efter frukost och beger oss iväg till Californian One (1.) South som blir en fantastisk upplevelse (igen!). Inga fotografier gör den sin rättvisa. Endast min hjärna kan återge det jag ser, återspeglat i mitt eget "minneskort"...

Utmed vägen, på jakt efter bensin,

hittar vi det mysiga, Whale Whatcher Inn, ett enkelt men trevligt ställe för boende, när man är på väg, när man blivit sen eller trött och behöver återhämtning. Solen skiner och vi har hela havet i vårt blickfång. Så vi slår oss ner utomhus och beställer varsin kalkon-sandwich. Den smakar utomordentligt gott! Värden för stället bekräftar att stället gör skäl för sitt namn. Här kan man verkligen skåda valar, valhonor med sina kids ,är inte en ovanlig syn!

Vi passerar efter ett antal mil staden Santa Cruz

för att så småningom komma till Monterey som får bli slutmålet för dagens bilresa. Vi tar in på ett Embassy Suites Hotel, med rum på 12:e våningen med en härlig utsikt mot havet.

Middag på restaurang Fishhousets ,

efter rekommendation från hotellets personal. Hotellets direktör bjuder oss på biltransport till krogen . Middagen - blir till en smärre katastrof! Helt beroende på missförstånd utlöst av språförbistringar. Vi avser att dela på en förrätt bestående av en räkcocktail. Till varmrätt väljer vi, var och en samma fiskrätt. W får det han beställer.

Min varmrätt blir en sensation!

På en större avlång tallrik tronar ett antal stora, vackra räkor??? Vilket jag inte förstår att jag beställt. Kyparens inledande diskussion om räkor... tror jag härrör sig till vår beställda förrätt, räkcocktailen!. Då jag får uppfattningen att olika modeller för anrättningen diskuteras. I själva verket gäller diskussion min ... varmrätt? Denna anrättning har det facila priset, - 30 dollar!

En bismak inställer sig sålunda till denna måltid.

Efter middagen hämtar hotellbilen oss hem igen.

EN VACKER DAG I SAN FRANCISCO.

Vi vaknar till en strålande dag ,

och när vi kikar ut genom fönstret (bild 3.) bestämmer vi oss för ett besök i China Town. Visst har den delen viss atmosfär.

Men efter att ha kört runt några varv i området

tycker vi att det kan räcka för att i stället använda återstående tid att på nytt åka över Golden Gate och fortsätta kustvägen (bild 1. & 2.), norrut på Californian One (1.). Den har rykte om sig att vara dramatiskt vacker!

Ja, ryktet är verkligent sant.

Vägarna är smala, utan räcken och stundtals hisnande högt och brant. Vi njuter i fulla drag. W kor bilen som en rallyförare i kurvorna, men tutar inte före ...

Visst har vi tagit många bilder, men kameran återger inte det absoluta, - det som vi kan se!

Det blir en heldags utflykt, i många stycken enslig och obebodd. Som vanligt har vi en usel karta och för att vända hemåt igen en kortare och större väg, innan mörkret faller, tar vi hjälp med vägbeskrivningen hos en turistanläggning som vi träffar på. Och efter lite letande, är vi på rätt väg.

Hemma igen på hotellet,

får vi tips om middags-krog för kvällen, vilken visar sig vara en höjdare! Ute på Pir 47 ligger den, restaurang Scoma´s, en i San Franciscos matvärld, välkänd för sin goda mat och därtill sköna atmosfär.

Vi fick ett vackert fönsterbord,

samt därtill hörande kul servitör (slängd i käften!), en fransman, bosatt här i ett 30-tal år. Han propsade på att få berätta om allt på deras meny. Men då vi var så trötta och hungriga, avstyrde jag detta "Lukulliska Äventyr" och bad vänligt (men bestämt ...) att själva först få läsa meny´n och därefter återkomma ... Han tog det som en man!

Maten var alldeles utsökt, liksom vinet därtill.

Uppriktigt sagt, förrättens namn/innehåll, - har jag glömt. Men fiskrätten, Grilled filet of Petrole var absolut värd att minnas! Glass á la mode W, serverades med ett tillhörande italienskt espressokaffe. En minnesvärd kväll (bland många fler).